|
|
När man nämner ordet säckpipa går nog de flestas tankar till Skottland. Men
vår skotska höglandssäckpipa har sina rötter i Främre orienten tusentals år
tillbaka. Under medeltiden spreds instrumentet upp över Europa. På 1500-talet
hade säckpipan kommit till Skottland, men också till Sverige. Olika typer av
säckpipor spelas i traditionell musik i hela Europa och runt Medelhavet. Mer
information om bl.a. den svenska varianten hittar du bland våra
länkar.
|
Skotsk säckpipa
Med skotska utvandrare och genom den brittiska arméns framfart under
kolonialväldet har den skotska säckpipan spridits över hela världen.
På tävlingar i Skottland möter skottarna numer orkestrar från både
Kanada, Sydafrika, Oman – och Sverige.
Alla sorters säckpipor har en sak gemensamt (förutom säcken): ljudet
alstras av rörblad (reeds), tunna tungor av vass som vibrerar när man blåser
luft genom dem, (precis som i oboer och klarinetter). Melodipipan
(chanter) har ett dubbelt rörblad som ger en skarp ton. På den spelar
man melodin med fingrarna. De tre bordunerna (drones) har enkla rörblad
och en mjukare ton som underliggande komp till melodin.
Poängen med säcken är att kunna fördela luften mellan alla dessa pipor
- det vore ju omöjligt att ha fyra instrument i munnen. Dessutom har
man luft i säcken att använda medan man andas in, man får alltså ett
kontinuerligt ljud - legato. Luften blåses in i säcken genom ett rör med
backventil och det är viktigt att hela tiden upprätthålla ett exakt
jämnt tryck i säcken för att instrumentet skall stämma, något som tar
lång tid att bli bra på. Säckarna görs traditionellt av skinn från får
eller älg, men numer använder de flesta säckar av syntetmaterial, t.ex.
Gore-tex, som är lättare att underhålla.
I vårt band är de flesta säckpiporna äldre instrument
från början av 1900-talet, till exempel från de skotska firmorna Henderson
och Robertson. De är gjorda av African blackwood, ett tungt träslag från Östafrika som
allmänt används till blåsinstrument. Ofta är piporna utsmyckade och
förstärkta med silver och elfenben. Bandets chanters är tillverkade
i en serie av firman R.T. Shepherd & Son och de dubbla
rörblad vi spelar tillverkas av firman Megarity Ross.
I bordunerna används enkla rörblad, tillverkade av syntetmaterial, eller på traditionellt
vis av vassrör.
|
 
|
|
Virveltrumma
Den virveltrumma – side drum – som numer används i säckpipeband skiljer sig
en hel del från dem i militärorkestrar och trum-set. Skinnen av syntetmaterial
som kevlar är extremt hårt spända och dessutom har man rasslande sejarmattor
både på över- och underskinnet. Detta är för att trumljudet skall passa till
pipans klang och ljudnivå och för att den avancerade tekniken, som kräver mycket
exakt samspelthet, ska träda fram. Ursprungligen spelade trummorna vanligt
marschkomp, men under 1950-talet började man blanda in jazzinfluenser tillsammans
med schweizisk s.k. Basel-trumning. Modern pipe band drumming är rent tekniskt
världens mest avancerade trumslagning. Vi spelar på röda trummor av märket Premier,
modell HTS 700.
|
Bastrumma
Basen är bandets hjärta och har till uppgift att ge puls åt musiken.
Bastrumman stäms till säckpipans borduner. Jämfört med militärmusikens
bastrumma spelas den mjukare och har längre efterklang. Förutom
världsmästartiteln i grad 3a vann vi priset för "bästa bassektion" i
Glasgow i augusti 2001
|
|
|
Tenortrumma
Är den andra trumman i säckpipebandets bassektion. Tenortummans uppgift
är att fylla ut mellan den skarpa virveltrumman och den dova basen.
Tenorerna spelas tämligen tyst och men syns desto mer när tenortrummarna
snurrar med stockarna mellan slagen, s.k. flourishes.
|
|
